Det regnade och blåste hård sydvästvind när jag kom till naturum imorse. Vattennivån hade stigit under natten, men på några gräsöar i vattnet utanför födosökte vadare som kärrsnäppor, grönbenor, drillsnäppor, gluttsnäppor, skogssnäppor och brushanar. Dessutom flög det flera hundra svalor tätt över vattnet. Det var mest backsvalor, men också ladusvalor och tornseglare. Jag spanade genom fönstret med tubkikaren och började drömma om en ovanlig seglare bland alla svalor. Det var ju sådant där riktigt raritetsväder med regn mitt i sommaren. Men så stannade jag till på en baktung vadare som gick med guppande gång med sin lustiga, långa och lite böjda näbb. ”Där har vi ju en sådan, tänkte jag”. Det var nämligen den sällsynta arten tereksnäppa som hade kommit på besök. Efter en stund flög den iväg bort till Fågeltornsparkeringen och sågs till och från till efter lunch.
Tereksnäppan är en ganska udda vadare med sin kroppsform, orangea ben och den långa böjda näbben.
Arten häckar vid åar uppe i tajgans lågland och tillbringar vintern i Afrika.
Nyligen hade jag förmånen att höra dess spelläte långt upp i norr. Det lätet trängde rakt igenom min själ när det ekade över en stilla fjällsjö med bergen runtomkring.
Allt gott,
Christopher